Mikael Gerlach

"Allting bör göras så enkelt som möjligt – men inte enklare." - Albert Einstein

Ljusets barn

Det var mitt i natten och stjärnorna lyste starka på himlen. Fay låg på gräset med händerna bakom huvudet och blickade uppåt. Då och då kom en svag bris som svalkade skönt i den kvava sommarvärmen. Så långt tillbaka hon kunde minnas hade hon alltid funnit stjärnornas skimmer lugnande. Det kändes alltid som om de tittade tillbaka på henne. Känslor av trygghet och värme kom alltid tillsammans med de tankarna och hon kunde inte låta bli att le. Fay slöt ögonen för ett ögonblick och somnade.

Läs hela novellen Ljusets barn.

Kaelan Falco – Paradisets undergång

Det brann överallt. Ingenting undgick eldens flammor som jämnade allt i sin väg med marken. Vågor av lava välde fram över landskapet som en gång hade varit blomstrande vackert. Från sin stenplatta som ännu inte hade slukats av lavan stod han och såg ut över den plats han alltid hade älskat. Allt var nu ett brinnande inferno. Han vände blicken uppåt och såg ett regn av glödande stenar falla från skyn.

Läs hela första delen Kaelan Falco – Paradisets undergång i Kaelan Falco-trilogin.

Da Capo al Fine

Den 22 september år 1 191 285 övergick mänskligheten från att vara en typ 2 civilisation till en typ 3. Det var förstås med den gamla tideräkningen som av rent sentimentala skäl hade hållits vid liv.
    Det var en dag i juni år 41 155 som moderplaneten Tellus hade tömts på sina sista tillgångar och en flotta på tiotusen rymdskepp byggts. De hade ett i taget lyft och lagt sig i omloppsbana. När alla skepp lämnat planeten kopplade de ihop sig till en gigantisk pyramid. De i toppen fällde ut enorma solsegel och de i botten absorberade energi från solen som det sedan använda till att skjuta iväg formationen.

 
Läs hela novellen Da Capo al Fine.

Ödets energi

Nuri Omari satt i en av förarstolarna i rymdskeppet och tittade ut. Även då skeppet var inställt på autopilot gillade han att sitta där sista månaden på varje resa istället för att vara nedsövd hela vägen. Ensamheten i rymden och tystnaden i skeppet fyllde honom med ett lugn. Denna resa var inget undantag. Han hade gjort över hundra rymdresor, men ingen var den andra lik. Framför honom uppenbarade sig otaliga världar i de mest fantastiska färger. Vissa av solid järn, andra enorma gasjättar. Han hade bevittnat planeter som bestod enbart av guld, silver och till och med diamant. Den ena vackrare än den andra. Han hade alltid drömt om att få landa på en planet av guld. Men dragningskraften på den planeten skulle ha krossat honom och skeppet innan de nått ytan.

 

Läs hela novellen Ödets energi.